För tretton år sedan var jag beredd att ta livet av mig. Efter att ha haft önskedrömmar från tidig ålder om att få dö så hade jag kommit till den punkt då det var dags. Även om jag fick hjälp då och den omedlebara självmordstanken försvann så fanns önskedrömmarna kvar att få dö. Livet hamnade i ett hål där ingenting hände förrän sex år sedan när jag äntligen började få en typ av hjälp som jag behövde. Där varje dag efter den andra var ett steg uppåt.
Där mitt liv började få mening och byggas upp högre än vad jag någonsin trodde varit möjligt. Där jag varje dag bevisar att det går att komma upp från det bottenlösa hål alldeles för många befinner sig i. Att varje dag är en kamp mot de rädslor jag har inom mig, men jag försöker i alla fall. Jag lyckas mycket mer än vad jag misslyckas med.
Besök Jag är så trött på att vara rädd
Nyhetsflöde
Error: Feed has an error or is not valid.
Senaste kommentarer